Att falla pladask!

Jag frös när jag åkte hem från jobbet. Inte alls sugen på att springa. Ska jag ta en vilodag? Nej, det ska jag inte! Du blir varm av att springa. Sen får du duscha och sätta på dig myskläder! Kom igen latmask!!!

Smal stig, rötter överallt, löv här och där. Underbart att springa här när det inte är hastigheten som hägrar utan mer Feelgood känslan. 

Hm.... Ett stup på kurvan..

Ja, vad händer? Efter ca 10 minuter så PLADASK så ligger jag mitt på stigen! Och piper! Nej! Detta får inte hända! Känner smärta i knäet, det högra. Reser mig upp, haltar till men ingen fara. Inga vrickade fötter!!! Lite om på höger knä men inget svullet. Går några steg. Arg på mig själv. Ser jag dåligt eller? Börjar stappla iväg igen efter att jag borstat av mig pinnar, löv och jord.

Springer vidare och det känns bra, men nu tar jag det långsammare. Livrädd att ramla igen. På söndag är det ju dags för att sätta nytt personligt rekord på Hässelbyloppet 10 km! 

Hinner bara springa några minuter innan det bli ett stopp till, ett fotostopp! Solen tränger igenom och jag minns åter varför jag gillar att springa i smala dungen. 

Smutsig på knäna! Även magen, händerna och ja, hela jag fick möta stigen idag. Helt pladask! Raklång... 

Värre än såhär blev det inte men man hinner ju tänka tusen tankar. Kan jag inte springa mer? Mina urusla knän pallar ju inte så mycket. Vad händer på söndag? Ska jag halta runt? 

Tack och lov gick det bra! Jag fullföljde mina tre varv och fick ihop 5 km med en liten extra avstickare. Men jag tog det lugnt efter fallet...