Taggad innan loppet!
Familjen gav sig iväg och jag var kvar för fotografering och mitt lopp. Fotograferingen var kl 13.30 och mitt lopp startade kl 14.00. Jag frös och drog mig mot solen vid fontänen där fotot skulle tas. Jag springer ju sällan (läs typ aldrig) med löpargänget i Motala men är iallafall med där och hänger med i gruppen på Facebook.
Löpargänget i Motala redo för lopp!
Klockan 13.50 drar jag mig mot starten efter att ha hängt av mig vindjackan. Jag drar mig mot solen och trängseln för att hålla mig varm. När jag sicksackar in i folkmängden ser jag att det är tre startfållor men ingen verkar ha koll på var vi som springer 10 km ska stå... Jag frågar runt lite och hälften av de som står där ska springa 5 km och hälften 10 km. Jag beslutar mig för att starta just där. När det bara är några minuter kvar till start så dyker bästa grannen Jenny upp och önskar mig lycka till ❤️ Det värmde!
Pang! Starten gick och alla står still, sen börjar vi gå lite framåt och sen lite lätta joggsteg. Jag passerar mattan och trycker igång klockans tidtagning. Det går långsamt i starten då det är mycket folk. Det är både vuxna och barn, snabba löpare, långsamma joggare och alla däremellan. Jag tuffar på och lyckas få det lite luftigt kring mig. Efter 2 km erbjöds vätska men jag står över, vilket jag ångrar lite när vi ska springa upp på bron några hundra meter längre fram.
På bron är det trångt! Vi springer på gångbanan som inte är mer än typ 2 meter bred... Men visst, det går. Men den biten är tung... Väl uppe på toppen är det bara att rulla nerför. Typ. Man får sicksacka lite fram och i slutet av bron ska vi som 10 km rakt fram medan de som springer 5 km viker ner till höger och springer in mot mål.
Sträckan fram till andra bron, gångbron, springer jag ensam i blåsten. Jag ser dock en gymkollega (och en av grundarns till löpargänget) längre fram. Jag vet att hon skulle ta det lite lugnt idag eftersom hon varit sjuk, men det var ändå kul att se henne där framme. Normalt springer hon en bra bit under 50 min på milen. Men det var peppande!
Strax efter 4 km, vid vändningen upp på bron fick jag vatten. Jag tog en mugg och gick några steg under tiden jag flåsade och drack. Det var den enda gången jag gick under loppet!
Efter den bron sprang jag återigen själv kändes det som. I motvind! Hela sträckan mellan 4-6 km blåste det mycket och det var lite folk längs med vägen. Då gick det trögt och jag kände att nä, idag blir det ingen bra tid... Så tittade jag till på klockan. Hastigheten var 5:09 min/km! Det är ju bra fart! Kanske därför den biten kändes så tung?
Jag knatade på och när jag kom längs med Vättern kändes det som att jag snart var i mål! Fast det var ju 2,5 km kvar... Men det är ju inte mycket! Jag jobbade på och låg nu bakom en av herrarna i löpargänget. Bra med en farthållare när benen börjar bli lite stumma.
När det var 1,5 km kvar blev det lite uppför, bort från vattnet vilket kändes tungt... Sista kilometern springs dock längs med Vättern och man ser målet hela tiden. Där var det mer folk, men inga som jag känner direkt, men ändå! Tittar till på klockan och ser att det kan bli en bra tid idag! Jag hör hejjaropen och 'kom igen nu sista biten, snart i mål' och ökar lite på slutet. När det bara är ett tiotal meter kvar ser jag klockan vid mål. Den är 14:51:37 Men, jag kanske kommer under 52 minuter... - Du hinner, öka! Skriker någon och jag ökar. Det ropet var säkert inte till mig, men jag låtsades att så var fallet! I målgången ser jag bästa Jenny som står och filmar min målgång! Jag hann i mål innan den slog om till 14:52. Jag pustar och frustar och försöker få av klockan både en, två och tre gånger innan jag lyckas. Klockan står då på 52:03, så jag vet att jag var i mål under 52 minuter. Nöjd och glad och TÖRSTIG går jag vidare i målet. Får t-shirt, vatten, banan och en Ica-påse. Men, hallå? Var är medaljerna???? Ingen medalj? Skojar någon med mig? Jag tittar mig omkring, ingen har medalj! Jag frågar en kille som är vid jackinlämningen och han tror jag skämtar när jag säger att det verkar inte vara några medaljer på dagens lopp... Surt. Ringer maken och ber om att bli upphämtad istället. Lika bra att åka hem.
Väl hemma kollar jag upp tiden via nätet. Den visar på 51:33! Det är ju pb!!! Då är det ännu mer surt att jag inte fick någon medalj eftersom jag skriver upp tiden på baksidan av medaljen. Men jag är såå nöjd!
Dottern och hennes fina löpstil och sen jag, pippiklädd som vanligt på lopp...
Summa summarum. Idag var en bra dag för lopp! Lite blåsigt, 15 grader och mestadels sol. Och pb på det. Det ska jag fira ikväll med en Aperol Spritz!
Tack Jenny för målbild och hejjarop! 😘
