Strax innan hemgång från poolen får jag via messenger veta att det är slutet för farmor nu... Hon är 90 år och har varit sjuk de sista veckorna, eller sista åren till och från men nu sista veckan eller två har det varit riktigt illa. Lilla farmor. Pappa och min farbror har varit där idag och tagit farväl. Nu får hon morfin och har inte ont utan bara väntar... Envisare gumma får man leta efter så undra om hon inte håller ut till den 7/7. Då är det exakt 20 år sedan farfar gick bort... Farfar väntar på dig nu älskade farmor! Du får gå. Men vu kommer att sakna dig otroligt mycket!
Men nu får vi inte deppa ihop! Hon lever än! Krutgumman. Jag har messat med mamma och mina systrar och så ringde jag och pratade med pappa. Typiskt nog är jag utomlands igen precis som när farfar gick bort 1995. Ja, jag vet att hon lever än, men det är inte troligt att hon gör det nästa vecka när vi väl kommer hem. Men man ska aldrig säga aldrig!
Nu lämnar vi det ämnet och återvänder till semestern. Det var fortfarande 30 grader varmt när vi åkte till restaurangen vid sjutiden. Ikväll blev det Kaldera.
Imorgon åker alla grannar hem. På morgonen åker svägerskans grannar och vid tretiden åker våra grannar. Eftersom det var deras sista kväll här gick jag och köpte 6 olika tårtbitar och delade ut teskedar. Sen frossade vi!
Rocher var som vanligt godast!
Trots att alla var proppmätta provsmakade vi alla. Man kan ju inte åka hem från Bosnien utan att ha smakat deras tårtor! Nu är problemet löst!
Imorgon blir det sol och bad innan vi skjutsar våra grannar till flyget, 3 km bort. Men först, en hel natts sömn!
