Igår när jag cyklade till jobbet funderade jag på det här med instruerandet. Jag skulle ju ha mitt första pass på kvällen efter semestern men var inte ett dugg sugen på det. Det kändes då som att jag skulle kunna lyfta luren och säga att jag inte kommer tillbaka mer.
Då skulle jag kunna träna när jag vill. När jag är sugen. När det passar. Vad jag vill. Vad jag är sugen på. Ex springa intervaller med löpargänget ena tisdagen och kettlebell nästa.
Men, när jag väl kom ner till gymmet och körde igång var det riktigt kul!
Nu är det dags att fixa lite mat... På stapplande ben... 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar