Kl 6.20 drog jag iväg imorse. Planen var att springa 2 km testet igen för att se om det blivit någon förändring efter våra intervaller med röhnisch running school.
Jag joggade bort till platsen där jag tänkte starta min Garmin. Väl där stannade jag till startade klockan och gav mig iväg. Det kändes bra trots att det börjar svagt uppför. Efter 1 km gav jag nästan upp! Fy vad tungt, och vad dumt att göra det här testet så tidigt, vad håller jag på med? Tittade till på klockan igen 800 meter kvar! Det är ju TVÅ varv på bana... Aaaaa.... Men nu gör jag det, skit samma. Tittade till på klockan igen, på tiden den här gången. Va? Det ser ju bra ut! Det borde bli under 10 minuter! 400 meter kvar, det är ju bara ett varv! 200 meter, jag dör! Vad fan Kicki, bit ihop!
Sen kom pipet! 2 km var gjorda! Och jag tvärstannade. Svetten sprutade och pulsen var skyhög kändes det som. Ut med musiken ur öronen, jag svimmar snart, kändes det som. Titt på klockan igen. Tjihoooo!
Tre första bilderna från imorse. Sista bilden från förra testet innan RRS.
Klockan stannade på 9:16! Intervaller is da shit!!!! Superglad och skittrött sprang jag vidare de sista kilometrarna hem igen! Vilken härlig start på dagen!