Vi gjorde så att vi gick två lyktstolpar efter varje avslutad kilometer. Den pausen är guld värd! Jag tänker att om jag ska orka springa milloppet så kan jag se dessa pauser som dryckespauser. Fast på loppet blir de troligtvis efter varannan kilometer. För i dagsläget undrar jag om jag orkar springa en mil utan stopp. Helt utan stopp blir det ju aldrig för något eller ett par vätskestopp klarar jag mig utan. Eller jo, rent krasst borde jag göra det. Men det har jag inte testat någongång under ett lopp. För nu hade jag bara druckit ett halvt glas vatten innan jag gav mig iväg till Christin. Och drack inget först jag kom hem igen 12 km senare. För det är ju faktiskt en km dit och en km hem!
Under rundan kände jag inget i höften! Inte en enda gång! Men lite i knäna under sista varvet. Men det är nog tyngden och ovanan. Hela milen sprangs ju på mjukt underlag då det har inget med det att göra.
Efteråt blev det en kort stretch och några hopp för kameran! 😂 oj, vad kul vi hade när vi såg resultaten! Skrattat så det krampar i magen, spänner i kinderna och tårarna rinner!
Bjuder på en före och efterbild också! Vilken härlig start på söndagen och månaden!
Kram från en endorfinhög Kicki :-)
Kram tillbaka! Kan bara hålla med, vilket humörhöjdarpass det blev!!
SvaraRadera