Planen var 15 km efter jobbet. Dvs sex varv i Bondebacka. Jag kände redan när jag gav mig iväg att benen var stumma från gårdagens intervaller. Men tanken var ändå sex varv hela tiden. Tills jag kom till varv fyra. Då skrek hela kroppen stanna! En mil räcker! Det får vara långt nog idag. Kanske hinner jag få till ett längre pass nästa vecka. På morgonen! Det bästa för mig är att springa direkt på morgonen på fastande mage! Jag har skrivit om det förut, men jag skulle verkligen önska att alla lopp gick av stapeln på förmiddagarna istället för efter lunch. Jag känner mig så lätt direkt på morgonen. Ju mer jag får i mig, ju tyngre blir jag... Så är känslan iallafall.
Dagens instabild...
Ikväll var vi bortbjudna till mamma och Christer. Det var jag och sonen som åkte dit, men dottern kom senare, lagom till efterrätten. Hon hade avslutning på bandyn idag så de körde gokart och grillade hamburgare. Sen kom hon på cykeln.
Supergod mat och trevligt sällskap! ❤️
Inatt kommer äntligen maken hem igen. Han har varit bortrest med jobbet sen i tisdags morse. Så imorgon får han njuta av kylan i Sverige och spela golf med frugan. Stackarn...
Ja, tänk vad olika man är. Själv vaknar jag alltid hungrig och är inte alls sugen på att springa då även om det funkar. Bäst är sen eftermiddag för mig :) Bra jobbat ändå med stumma ben!!
SvaraRadera