Grym måndag

Jag började dagen med en efterlängtad springdate med bästa Christin. Det var ett bra tag sedan sist. Men idag var det dags! C har haft lite förkylningskänningar ett tag så vi valde att ta det lugnt idag så att hon kunde känna efter och ha koll lite på pulsen. Vi satsade på en mil och höll planen. Istället för att gå två lyktstolpar efter varje genomförd kilometer så gick vi fyra för att pulsen skulle komma ner ordentligt. Pauserna syns tydligt på pulsen som långa intervaller. 

  Fyra varv och lite till så att klockan visade 10 km. 

  Dagens instagrambild!

Det kändes bra idag. Lite stumt i benen sista två kilometrarna, men ingen katastrof. Tiden blev 1:04 och inget att hurra över men det var inget fokus på tiden idag utan på pulsen. Pulsen sjönk till 110-120 slag/minut i gåpauserna och var uppe strax över 150 i intervallerna. 

Efter det så var det dags för sonen och grannpojken att testa höghöjdsbanan för första gången. De började med en låg och sen en hög. Fast båda är höga! Den låga är 4 meter och den höga är 8 meter över marken. Det tog ca 1,5 timme och de var jättemodiga! Sonen sa att på ett ställe, på den höga, där man skulle gå typ kräftgång på två linor (8 m upp) och han var nära på att tappa greppet (2 ggr) så såg han livet passera framför ögonen. Stackarn! Men modigt gjort! Han fortsatte trots att han tappade greppet och slant ner med ena foten två gånger. Puh! 

Tanken var att vi skulle ha spelat golf nu på eftermiddagen men jag är genomfrusen efter att ha stått och kollat på klättringen i blåsten vid Vätterns strand och sonen var helt slut och skakis i benen efter klättringen så vi valde att stå över. Nu är det soffan och tjocka filten som gäller. Kanske också en film. Eller min ljudbok. Eller insidan av ögonlocken..