onsdag 29 april 2015

Om vädret får bestämma...

 Idag var planen att ta en promenad innan maten. Men så blev det inte. Men det tar vi sen, nu tar vi det från början.

Halv fyra skulle vi haft möte med en elev och elevens båda föräldrar, men ingen av de tre dök upp. Efter att ha väntat i 20 minuter gav vi upp och tröttnade och gick istället hem lite tidigare än vanligt. Precis när jag skulle åka från jobbet fick jag ett sms från maken som undrade om vi skulle ta en fika på stan. Perfekt!

Vi träffades på stan och gick till expresso house och njöt av var sin latte med liten kaka till.... Sen shoppade vi lite innan vi skiljdes åt. Jag åkte hem och maken gick till optikern. Väl hemma klädde jag om för att ta en promenad. Jag riggade allt och öppnade dörren, regn! Jag vill inte ut och gå i regn... Så vädret avgjorde, det blev en löparrunda istället. 


Det duggade när jag gav mig iväg och regnbågen var fin på himlen. Men när jag väl gav mig iväg så slutade det att regna. Efteråt och under tiden så tittade istället solen fram! Planen var att springa enligt pass 2 på röhnisch running school, dvs 10 minuter i 6.00 min/km och sen 10 minuter i 5.30 fart. Jag lyckades inget vidare...


Jag försökte ta det jättelugnt de första 10 minutrarna, men nja... Under tredje kilometern (och sista) är det mest uppför så därför är de långsammast. Jaja, jag sprang iallafall i minst 20 minuter! 


Påtal om att rigga! Det är ju inte bara att sätta på sig dojjorna och ge sig ut! Nej nej, det är mycket mer som ska fixas!
Mina måsten inför rundan:
1. Pulsbandet ska på.
2. Musik i öronen.
3. Runkeeper ska igång.
4. Pulsbandet och armbandet synkas.
5. Ev garminkkockan igång.

Så under min runda registreras puls, antal steg, rundan (gps), hastighet, tid, sträcka, förbränning mm. Men, det gör också att det blir så mycket roligare. Min garmin får bara följa med när det är intervaller eller när ungefärlig kilometertid är intressant. Annars räcker det med runkeeper och pulsbandet. Pulsbandet är dock viktigast...



Hög av endorfiner efter min runda! Det blev både hopp och huvudstående efteråt! Årets första huvudstående kändes toppen! Det var kontrollerat både på uppvägen och nervägen vilket kändes bra! Har du sprungit idag?



3 kommentarer:

  1. Jisses! Vilken tur att jag inte kunde PW:a med dig känner jag. Då hade ju allt detta härliga inte hänt 😀 skitbra jobbat!!

    SvaraRadera
  2. Glömde nästan svara på din fråga, ja, jag har också sprungit idag :) ;)

    SvaraRadera
  3. Ja, så härligt det är med endorfiner! Men delad glädje är dubbel glädje! Jag hade hellre sprungit MED dig! Det tar vi igen i helgen!

    SvaraRadera